June 18, 2018

April 16, 2018

March 20, 2018

November 5, 2017

September 23, 2017

September 17, 2017

September 4, 2017

August 27, 2017

Please reload

Senaste inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Utvalda inlägg

Kris på riktigt

March 20, 2018

Föreningen Skogstur har sedan ett par år tillbaka ett samarbete med Friluftsfrämjandet Lidingö när det gäller att anordna anpassade promenader, dvs promenader som funkar för både gående och sittande. Planeringen för årets gemensamma promenader är i full gång, den första är tänkt att vara i maj och den andra i höst och med planering menar jag att vi åker dit för att reka sträckan innan det är dags. Idag var det tänkt att jag själv skulle åka till det första stället som vi ska ha vår promenad i, Erstaviks naturreservat i Älta söder om Stockholm för att förreka som jag kallar det. Med det menar jag att jag åker dit för att se om det över huvud taget går att ta sig fram med rullstol med tanke på snön som fortfarande finns kvar. Nästa helg är det tänkt att jag ska ta med ett gäng ledare från främjandet för att berätta om samarbetet och för att se om fler avdelningar i främjandet vill haka på, men för att veta om det går att ta sig fram nästa helg och planera inför den stora promenaden längre fram i vår ville jag åka dit själv för att kolla läget först, givetvis tillsammans med min ständige följeslagare, Iris. Vi tog färdtjänst till Äventyrsbanan och den tillhörande parkeringen som ligger några kilometer söder om det kanske mer kända stället, Hellasgården, för att där ta oss in i reservatet. Att bara ta sig fram på parkeringen var en upplevelse, det var så ojämnt och skakigt så jag trodde att alla organ i kroppen skulle byta plats, jösses var det skakade och värre skulle det bli, mycket värre!

 

 

Efter bommen följde vi stigen som förvisso var plogad, men eftersom det hade töat och fryst på så var det glashalt. Efter kanske 70-80 meter insåg jag att det inte var någon ide att fortsätta, att fastna i det här området kunde få katastrofala följder så därför beslöt jag mig för att vända och åka in vid ett annat ställe som låg några hundra meter norrut, Snörom. Till en början gick det riktigt bra, väldigt skakigt men det gick att ta sig fram i alla fall. Först åker man förbi ett gammalt torp, Snörom som tillhörde Erstaviks herrgård när det begav sig, sedan en samlingsplats av nedsågade trä