June 18, 2018

April 16, 2018

March 20, 2018

November 5, 2017

September 23, 2017

September 17, 2017

September 4, 2017

August 27, 2017

Please reload

Senaste inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Utvalda inlägg

Anpassat fågeltorn

July 27, 2017

Orlångens naturreservat är ett ställe som jag besökt många gånger, minst ett tiotal gånger, men trots det har jag missat fågeltornet som finns i området.

 

Jag har vetat om att det finns, men inte riktigt förstått vart någonstans, men när jag var där för några dagar sedan med Iris så trillade poletten ner. Vi tog tunnelbanan till Farsta strand, sedan svängde vi vänster vid torget och fortsatte Glavagatan ner mot Magelungsvägen och Ågesta broväg, sedan bron över Magelungen, vid första rondellen svängde vi höger och fortsatte Ågestavägen 2 km, tills vi kom till en naturreservatsskylt, där svängde vi vänster och fortsatte grusvägen som gick genom skogen. Från Farsta till grusvägen är det ren transportsträcka, lättåkt, men ganska tråkig om ni frågar mig, förutom när man åker bron över Magelungen, där är det riktigt vackert, men när man svänger in på grusvägen så börjar det hända lite saker, vacker natur och en hel del torp efter vägen som man kan läsa om på de små skyltarna som finns vid torpen.

 

Mitt uppdrag den här gången var att ta bilder på en slinga som är tänkt att läggas in i appen som vi arbetar fram tillsammans med Naturkartan, jag har flera bilder sedan tidigare, men det behövdes lite nyare bilder så det blir så bra som möjligt. Nu kan vi lägga in bilder efter årstid så det blir så realistiskt som möjligt. Slingan som vi tagit fram går runt Ågestasjön, här häckar flera sällsynta arter knutna till sjön såsom brun kärrhök, rördrom och olika änder.

 

Grusvägen som vi åkte på hette Hanses väg och när vi åkt på den någon kilometer kom vi fram till en t-korsning, där valde vi att åka rakt fram, ner för en ganska brant backe och genom ett mindre kärr och sedan upp igen förbi en stor kohage. Det var några kor ute, men det enda man såg av dem var deras ryggar, gräset omkring dem var väldigt högt. Efter någon ytterligare kilometer kom vi fram till stora vägen, Vidjavägen, där svängde vi vänster och efter en stund kom vi till ridhuset. Där såg jag att det gick in en grusad cykel och gångväg bort mot sjön, där hade jag inte åkt tidigare, så vi beslöt oss för att se hur långt man kunde åka mot den, ett beslut som jag absolut inte ångrar.