June 18, 2018

April 16, 2018

March 20, 2018

November 5, 2017

September 23, 2017

September 17, 2017

September 4, 2017

August 27, 2017

Please reload

Senaste inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Utvalda inlägg

Länets (nästan) sydligaste punkt

February 25, 2017

Det finns platser som man besöker under specifika delar av året, i alla fall gör jag det. Den platsen som jag och Iris besökte idag är för mig ett typiskt sommarställe, Lövhagens naturreservat några kilometer söder om Nynäshamn. Det är tredje gången jag är här och jag kan säga att platsen funkar att besöka även under vintern, blir lika paff varje gång över hur vackert det är här, sommar som vinter, men platsen har en nackdel, restiden, men den som väntar på något gått, eller i det här fallet vackert, väntar aldrig för länge.

 

Eftersom det låg så långt bort så blev det till att sätta klockan på ringning tidigt i morse, 07.00 närmare bestämt. Mitt mål var att vi skulle hinna med ett tåg som gick två timmar senare, men eftersom jag är så fruktansvärt seg på morgonen, kan inte stressa så tidigt, så kom vi inte iväg förrän en halvtimme senare än vad som var tänkt, men vad gör det, solen sken och kroppen kändes helt okej för tillfället. Att jag har en slang som går ut genom ryggen orkar jag inte bry mig om längre, den känns och den irriterar, men så länge den fungerar så får jag vara nöjd med det, om två veckor får jag träffa min läkare och då vet jag mer om min framtid.

 

Lite mer än 1 timme tar tågresan ner till Nynäshamn, men det är inte så konstigt, hela 16 stationer ska passeras innan man kommer fram.

 

 När vi gick av tåget tog vi höger och följde Fiskargatan bort, förbi en större damm, till en parkering, där tog en cykelväg vid som vi följde. Efter några hundra meter kom vi fram till dagens första och brantaste backe, skönt att den är i början så har man den avklarad. När vi tagit oss upp svängde vi vänster och fortsatte Strandvägen bort. Landskapet var ganska kuperat där vi åkte genom villaområdet, husen verkade inte alltför gamla, någon gång på 1900-talet, förutom stugorna som till hörde Sotholms hembygdsförening. Föreningen bildades 1931, men husen som fanns där var några 100 år äldre. Nästa historiska plats som vi kom till var Nynäshamns segelsällskap som har funnits i lite mer än 100 år. När båtsällskapet startade kostade det 1 krona om året, idag ligger priset på ca 1000 kronor, ganska rejäl höjning enligt min mening.

 

 

När vi passerat segelsällskapet ändrades landskapet drastiskt, borta var de tråkiga husen, nu var det skog på höger sida och fina sandstränder och branta klippor på vänstra sidan. Utmed vägen har man ställt parkbänkar så man kunde ta igen sig efter vägen. Om man blev nödig och behövde besöka en toalett var inte heller det något problem, det fanns två dass efter vägen med två toaletter vid varje dass varav en var en handikapptoalett. Jag rullade in i en av dem och kunde glatt konstatera att det fanns gott om svängrum, en elrullstol får enkelt plats. Det som fattades var ett handtag på dörren så man enkelt kunde stänga dörren efter sig, nu var det vissa problem.

 

Eftersom det var vinter trodde jag att det skulle vara ganska lugnt på bilfronten när man kom ut i naturen, men jag kunde inte ha mer fel, det kom bilar från alla håll, vägen var väldigt kurvig och smal dessutom så det var riktigt spännande på sina ställen, speciellt med tanke på att jag hade Iris med mig också. Jag hade hoppats på att ha henne lös, men det var omöjligt.

 

 

Utsikten var fantastisk, öppet hav, en sol som skiner, men det gick inte att stanna till alltför länge för att njuta,  sista kilometern var väldigt backig och kurvig, man såg inte längre än till nästa kurva, vilket för det mesta bara var några meter bort, så det gällde att hålla sig långt ut med vägkanten, men till slut kom vi fram till dagens första mål, Lövhagens café och vandrarhem. Tanken var att vi skulle fortsätta söderut till Knappelskär som låg ytterligare en kilometer söderut, men det var för tillfället omöjligt att ta sig fram med rullstol. Från Nynäshamn och hit hade det varit asfalt, men efter vandrarhemmet och caféet så blev det mer som en bred stig, men den var inte plogad vilket resulterade i att det var isgata resten, omöjligt att ta sig fram med andra ord.

 

Vi stannade till framför huset, vid ett bord på en äng och tog fram vår matsäck för att äta, ta en paus och njuta av solskenet. En stund senare packade vi ihop och åkte tillbaka för att ta tåget hem.

 

Här är lite mer bilder från området.

 

 

 

Please reload

Följ oss