June 18, 2018

April 16, 2018

March 20, 2018

November 5, 2017

September 23, 2017

September 17, 2017

September 4, 2017

August 27, 2017

Please reload

Senaste inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Utvalda inlägg

Årets första tältnatt

January 24, 2017

 

Lite knäpp är man nog, eller? Hur kan man få för sig att man ska tillbringa en natt i ett tält, i minusgrader, inte bara en gång, utan minst fyra gånger under det här året. Förra året beslutade jag mig, som många av er vet, att tillbringa minst en natt i månaden under 2017, nu är första natten avklarad. För mig är det här att kliva ur sin komfortzon, att våga ta steget att göra något som man inte gör i normala fall. Att ligga i tält under vinterhalvåret är inte så svårt och jobbigt egentligen, det gäller bara att planera lite extra, och speciellt viktigt är det för oss som har ett funktionshinder och nedsatt känsel.

 

Enda gången jag legat ute på vintern var när jag och min pappa låg i en igloo som vi hade byggt på tomten, har för mig att det var varmt och skönt. Mina tältnätter brukar starta i månadsskiftet mars/april och sista brukar vara i september, så att tälta i januari var helt nytt för mig.

 

Passande nog så läste jag förra veckan en artikel på Utsidan.se om hur man just håller värmen i sovsäcken när man ligger ute på vintern, lite visste jag sedan tidigare, men några saker var nytt, kunskap kan vara livsavgörande i vissa fall,

 

 

därför är det viktigt att se till att man får så mycket kunskap som möjligt. Det som inte stod i artikeln, vilket jag i och för sig kan förstå, är att om man har en hund så är det bra om man har den med sig, dels för trevligt sällskap, men också för att lättare behålla värmen. Jag har haft den otroliga turen att vi haft hundar som jag kunnat tagit med mig när jag varit ute. Jag har inget minne av att jag låg i tält med vår första hund MacDuff som var en Cavaljer king Charles, vi övernattade i bilen en gång vet jag, men det var nog det närmaste camping vi kom med den hunden.

 

Iris är en väldigt försiktig hund, så jag var lite fundersam över om hon skulle våga krypa in i ett tält, men min oro visade sig vara helt obefogad, när vi skulle tälta första gången tillsammans hann jag knappt resa tältet förrän hon var inne och bredde ut sig på sovsäcken, något som hon gör fortfarande idag, vissa saker lär sig hundar väldigt snabbt måste jag säga.

 

Det värsta man kan göra när man ska sova är att frysa, så för att förhindra det så hade jag 3 lager med kläder på mig, plus vinterjacka med en tjock huva, en extra mössa och handskar. På fötterna hade jag både strumpor och tjocka sockor på mig, jag såg ut som om jag skulle vandra i Himalaya, det enda som fattades var

 syrgastuben, glasögon och kängor med bråddar på, jag trodde verkligen att jag hade tänkt på allt, men det skulle visa sig ganska omgående att det hade jag inte. Jag hade på mig så mycket kläder, så jag kom inte ner i sovsäcken, så fruktansvärt irriterande och ett så klantigt nybörjarfel, men det löste jag ganska snabbt, från sovsäck kunde jag med hjälp av blixtlåsen, förvandla den till ett tjockt värmande täcke som både jag och Iris kunde krypa ner i. det dröjde inte så länge men som tur var så hade jag som sagt Iris med mig så hon kunde lägga sig bredvid mig.

 

Att kliva ur sin bekvämlighetszon är något som jag tycker att alla borde göra. Det behöver inte vara att bestiga ett berg i Himalaya, hoppa bungy jump, eller som jag, tillbringa en natt i tält i januari, det kan vara att bara ta sig ut och upptäcka närområdet runt omkring en. Vad som händer när man rör sig eller gör något som man inte trodde var möjligt och som man tycker är roligt är att man blir gladare, men framför allt, man väcker ett ämne till liv, nämligen endorfiner. Det är endorfinerna som skapar lyckokänslor och hejdar smärta, vilken i sin tur gör att man oftast vill upprepa det man precis gjorde, man vill ju göra något som man mår bra av, eller hur och det spelar ingen roll vad det är. Att kliva ur sin komfortzon och upptäcka att man oftast klarar av mer än vad man tror och att upptäcka att nästan ingenting är omöjligt är något som föreningen Skogstur vill visa. Vill du pröva på lite friluftsliv så tveka inte, gå med i föreningen Skogstur. På sidan om föreningen står allt om hur man blir medlem eller om man vill stödja föreningen.

 

Låt inte livet vara en ren transportsträcka, livet är till för att levas, framför allt, låt ingen annan tala om vad du kan och inte kan, det är du som bestämmer över din kropp och ditt liv.

Please reload

Följ oss
Sök efter taggar