June 18, 2018

April 16, 2018

March 20, 2018

November 5, 2017

September 23, 2017

September 17, 2017

September 4, 2017

August 27, 2017

Please reload

Senaste inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Utvalda inlägg

Projekt Lovön

October 28, 2016

Tidigt i somras var jag med Mats Larshagen från statens fastighetsverk ute på Lovön och Kärsön för att se om och vad man kan göra för anpassningar för att underlätta för människor med funktionshinder att komma ut i naturen. Vi besökte ett antal områden på den norra och västra delen av Lovön och centrala och norra delen av Kärsön. Arbetet har fortgått i det tysta från fastighetsverkets sida, men igår var det dags att ta in Skogstur i arbetet igen. Vi träffades vid Nockeby station och gick igenom dagens områden, både gamla och nya, sedan åkte vi iväg.

 

Vi åkte Drottningsholmsvägen ut till Drottningsholms slott, där svängde vi höger och fortsatte Rörbyvägen till Rörby, där svängde vi åter igen höger och fortsatte Lambaruddsvägen norrut. Vid en t-korsning svängde vi vänster och fortsatte knappt 300 meter, precis innan vi kom till Ensta svängde vi höger och fortsatte in i skogen på en hyfsat bra skogsväg. En stund senare stannade vi till för att fortsätta till fots/hjul den sista biten, tills vi kom till ett litet öppet område, här var det tänkt att man skulle bygga någon form av anpassad grillplats och toalett.

 

 Det är inte bara platsen i sig som måste funka, man måste också väga in hur nära man kan komma med färdtjänst, vilket är ca 300 meter från rastplatsen, sedan får man rulla/gå sista biten, vilket är en svag uppförsbacke, på några ställen är det lite brantare, men med normal armstyrka är det inga problem. Vad gäller elrullstolar så är det absolut inga problem. Som ni ser på bilden så finns det en del att göra, men det är helt klart ett intressant ställe att göra en rastplats på. Det jag funderade på var om man kunde knyta samman vägarna och stigarna på något sätt för då fick man ett litet promenadstråk så man kunde åka runt, men då skulle man få göra en så pass stor åverkan på naturen, vilket gjorde att jag kände att det inte var värt det, den väg och stig som fanns där var det absolut inget fel på, men det var bara en tanke som ploppade upp. När vi hade inspekterat området klart satte vi oss i bilen och åkte söderut, mot Kärsön.

 

När vi kom till Kärsön och Brostugan svängde in mot en mindre skogsväg och fortsatte in i skogen. I normala fall kan man inte åka bil här, men eftersom bommen var öppen, så var det bara att åka in. Jag frågade aldrig om man fick åka här i normala fall, om bommen var öppen vill säga, men jag skulle inte tro det, då hade man ju inte satt dit en bom från början.

 

 Vi fortsatte någon kilometer in i skogen, tills vi kom till en väg som svängde höger och in mot ett område som jag känner till alltför väl, det var här jag blev tvungen att ligga under bar himmel för några år sedan. Här fanns det två ställen som jag ville visa och för att höra om man kunde göra något. Första platsen var i närheten av där jag övernattade, en plats som inte såg så mycket ut för världen för tillfället, men om man röjde undan det som behövdes och jämnade till marken lite så skulle det här kunna bli en riktigt trevlig plats att kunna grilla på. Andra platsen låg ytterligare en bit in på den hyfsat breda stig som vi åkte på. Den var lite större än den förra, men utsikten var inte lika fin, dessutom så låg den som sagt ytterligare en bit in i skogen, vilket gjorde att vi ganska snabbt strök den platsen. Stigen som vi gick var en del av Kärsö vandringsled som är en led på ca 6 km som går runt ön. Här finns det gått om lövskog med stora ekar och andra intressanta träd och växter.

 

 När vi kom tillbaka var det dags för en efterlängtad lunch och en kort sammanfattning av det vi sett hittills. Vi gick igenom plats för plats och jämförde för att se vilken av platserna som skulle strykas om det nu skulle behövas. Det är ingen ide att bygga en fin och fungerande rastplats som bara kostar en massa pengar, men som har väldigt få, eller inga besökare alls. Min filosofi och åsikt är att man inte ska göra en anpassning för anpassningens skull, för att sen inte få några besök, sedan har vi det där med åverkan på naturen. Så liten åverkan som möjligt, men att man ska anpassa så det passar så många som möjligt, om ni förstår vad jag menar. Planen är att man ska göra ca 10 rastplatser totalt och att ungefär hälften av dem ska vara anpassade. Men det här är bara på planeringsstadiet än så länge, ingenting är klart än, så vi får väl se vad som hänt när allt är klart, förhoppningsvis någon gång nästa år.

 

Förutom rastplatserna så fanns på ön ett elljusspår som han ville jag skulle kolla in för att se vad man kunde göra där. Från bilen tog jag mig upp för en liten backe för att sen svänga in höger och följa det elljusspår som fanns. Till en början var det ganska ojämnt med mycket rötter och stenar, plus att det gick mycket upp och ner. Backarna var inte så farliga, men underlaget var något som man kanske kunde göra något åt, då har man kommit en bra bit på vägen. När vi kom in i skogen blev det genast mycket bättre, fortfarande mycket upp och ner, men underlaget var mycket bättre.

 

 Efter någon kilometer kom vi fram till utkanten av skogen och till en parkering, här svängde vi vänster och fortsatte stigen in mot skogen igen. Från att ha åkt i stora lövskogsområden åkte vi nu i en skog som hade allt, från enbart barr till både löv och barrskog. Tanken med att kolla in spåret var att se både underlag och bredd, men även se åt vilket håll som var bäst att åka, med tanke på de backar som fanns i området. Jag fick en ungefärlig bild när jag åkte en bit på spåret när vi var här senast, och det var en bild som stämde. När vi nästan åkt runt kom vi fram till en stig som svängde vänster. Här berättade han om planerna att bredda stigen och jämna till marken lite för att som det var nu så var det omöjligt att ta sig fram med rullstol. Jag tittade på stigen och bestämde mig för att testa, det värsta som kan hända var att man var tvungen att åka tillbaka igen, vilket jag inte tyckte var så farligt.

 

Vi började ta oss ner för stigen och ganska omgående förstod jag vad han menade, men än så länge gick det hyfsat bra, men det blev bara vätte och värre, men på grund av min tjurig och envishet fortsatte vi. Till slut hade vi kommit så långt så jag tyckte inte att det var värt att vända tillbaka, om det tog tvärstopp var jag beredd att krypa resten, lyckligtvis behövde jag inte det, men det var tack vare hjälpen jag fick.

 

En stund senare kom vi äntligen fram till civilisationen igen, dvs hus och en riktig asfalterad väg, riktigt skönt, nu hade vi bara ett ställe kvar att inspektera och den platsen låg i närheten av Brostugan. Några hundra meter öster om stugan, mot vattnet fanns det ett ställe som låg väldigt fint, vacker utsikt, enkelt att komma till, mest centralt av de platser som vi sett, men man hörde ljudet av bilarna som åkte över bron bara några hundra meter bort, vilket var ett stort minus för min del, men jag är o andra sidan uppvuxen med en gran i handen, typ, så jag vet hur det är att komma ut till naturen. Nu var alla områden besökta, nu var det bara att göra en sista sammanfattning, sedan var vi klara för den här gången. Som sagt, ingenting är klart än, men om vi får som vi vill så har vi ett fantastiskt 2017 att se fram emot med många fina promenader, både på Lovön och på Körsön.

Please reload

Följ oss
Sök efter taggar